korro

Nu har jag hållt på att dö så många gånger att jag inte ens blir rädd längre. Höll på att köra av vägen sista touren med DLK. Skulle titta på ett hus vid sidan av vägen där frida hade bott i sin barndom och samtidigt tänka ut ett skönt skämt om att hon bott på en fotbollsplan (ja, jag tittade fel också). Helt klart så blev dessa två saker för mycket för mig, så jag glömde helt sonika svänga där vägen svängde och höll på att köra ner för en slänt. Men jag överlevde den här gången också. Har man klarat alpvägar utan räcken på fyllan, diverse piller-ODs, knivslagsmål, 220 volt genom kroppen och tonnårsdepressioner ska man väl klara en liten trafikolycka?

Erik, Frasse, Walle, Anders: -Shit vi kunde dött! Jag trodde verkligen jag skulle dö! Döden döden döden! Bla bla bla.

Karro: Ska vi fortsätta med frågeleken eller?