korro

I en turnébuss någonstans i Frankrike:

Karro: - Jag har lite ont i magen... häääär liksom. Tror jag ska få mens kanske.

Frasse: (Med stressad röst) - Men vafaaan. Du ska väl inte blöda ner sätet? Har vi ingen tidning eller nåt hon kan sitta på?

Jag gillar inte min blogg. Hade jag inte varit just jag hade jag antagligen tyckt att jag va jättejobbig och sådär Linda Skuggigt effektsökande. Men den rosa färgen i bakgrunden är ju fin.

Jag gillar inte heller ordet branschen. Eventbranschen. Vad är det liksom? Eller det värsta; Musikbranschen. Som att det finns en enda enhetlig liten låda där alla som håller på med musik kan stoppas in. Av erfarenhet vet jag också att man aldrig ska lita på folk som försöker lära en att "såhär och såhär ÄR det i branschen". Dom är alltid och utan undantag, dumma i huvudet.

Jag o Jussi har plöjt igenom alla avsnitt av Fredrik Lindströms "Svenska dialektmysterier" och de va ju värt att kolla på alla avsnitt bara för att få se den goa göbben från Göttabarrrg som jämförde fruntimmer med spårvagnar. Ni är med mig om ni sett det. Hur som helst så va min vän Frasse med om ett alldeles eget dialektmysterie på Sticky en gång. Han prata med en skånsk tjej om lite allt möjligt och tjejen säger att hon har bott ett halvår i London, vilket på det skånska språket blir Lundon, vilket Frasse i rockmusiken brus uppfattar som Lunden. Så Frasse kommer igång o snackar om Överåsvallen o Karl Alpe och fan vet jag. Det blev väl inget ligga av den gången antar jag.

Det gick inte så bra det här med att skriva varje dag. Men det är fan för att jag blir så fruktansvärt deprimerad varje gång jag ska logga in och ser den jävla bloggtoppen, att jag bara måste lägga mig ner i fosterställning och dräggla på golvet i ren dödsångest. Läste om en dam en gång som hade så låg självkänsla att hon inte tyckte hon va värd att sova i en säng, så när hon mådde dåligt sov hon på golvet. Rakt upp o ner. Sen blev hon upplyst och började väl föreläsa om personlig utveckling och skrev säkert en bok också. Själv har jag aldrig sovit på golvet i ångestens namn men däremot har jag gjort mycket andra tvivelaktiga saker. Det som dock tar priset av låg självkänsla är väl att jag ett tag trodde att alla bekanta som sa hej till mig skojjade. Så när jag kom till min dåvarande skola på morgonen och klasskamraterna sa hej, så tittade jag bara på dom med en väldigt frågande blick. Kom ihåg att jag aldrig fattade varför någon skulle vilja hejja på mig. Konstigt att folk efter ett tag uppfattade mig som dryg.. Ja jävligt konstigt. Men apa, detta skulle ju bli ett roligt inlägg! Jag sitter i och för sig och skrattar åt den där hej-grejjen, men det är ju jag det. Appropå personlig utveckling så hade vi det i skolan en gång o låtsaspsykologen frågade alla hur man trodde man skulle bli om man blev 10% mer pepp på livet, eller 10% mer grön gubbe som hon uttryckte det. Dom flesta sa att dom skulle bli bättre människor, medan jag sa att jag nog skulle tappa min "edge". Måste vara den första och sista gången jag använde det ordet.

Tänkte göra det lite mer till en vana att skriva här. Kan bli hur som helst.

OG har med största sannolikhet flyttat in i min trappuppgång. Det känns spännande. Funderar på om jag kan bli kompis med mannen i fråga och få personskydd. I övrigt inget nytt. Över och ut.

Igår såg jag på ett punkband. Gitarristen klädde av sig naken på sista låten. Han hade en pytteliten snopp med massa hår på. Alla tyckte de va kul och sen va de inget mer med de. Jag tyckte de va ganska kul, men tänkte samtidigt att om en tjej hade gjort likadant och visat en fitta med massa hår på så hade folk ringt psykakuten, polisen och kvällstidningarna. Det hela påminde mig om att världen är sjuk.

Jag har blivigt sjukt likgiltig. Börjar tro att den här billiga skivade osten jag köper på hemköp görs på en bas av grädde, löpe och litium. Om man skulle göra en kurva på min likgiltighet och en kurva på min konsumtion av ostmackor skulle man kunna se skrämmande samband. Eller är det likgiltigheten som gör att min ostmackekonsumtionen ökar? Vad kom först, osten eller likgiltigheten? Vad blir det till middag? Ni vet själva svaret.

Jag har stängt av min hjärna. Den ligger just nu och vilar på en liten divan av röd sammet och rosa fluff fluff och knaprar i sig oroväckande mycket serotonin. När hjärnjäveln är tillbaka från sin dekadenta semester vet ingen.