korro

Kära dagbok! Min sommar har fått en så sjukt deppig inledning. Har haft feber upp och ner i en vecka och imorse kom snoret och hostan. I går åt jag dessutom quorn så jag kommer antagligen att fisa sönder stämningen i kväll på midsommarfesten. Jag tror att jag aldrig i mitt liv kan vara ledig såhär på eget bevåg igen. Inte när alla är bortresta eller jobbar. Jag ber till gud och jesus att jag aldrig i mitt liv ska bli arbetslös eller sjukskriven. Jag har visserligen hört att om man är psykfalls-sjukskriven så får man gå på dagverksamhet som kan liknas vid dagis. Man får göra halsband och måla teckningar med andra som är sjuka i huvudet. Det kanske skulle vara något för mig eftersom min stresströskel ibland känns helt obefintlig. Jag skulle antagligen också trivas ganska bra eftersom jag då äntligen skulle få känna mig bäst på någonting, jag skulle kunna skryta med att jag faktiskt är friskast på psykdagiset och att alla andra är sjuka i huvvet. På söndag ska jag jobba på AC/DC och måndag Morrisey. Och på torsdag bär det av på turné. Take me out för faaaaaaan.

Ett stort problem med mig är att jag utgår ifrån en utopi, och inte ifrån verkligheten när jag skapar mig en åsikt. Det är som om någon har placerat mig här på jorden i förrgår, och i mina ögon ser omgivningen helt trasig ut. Dom flesta andra människorna verkar utgå från verkligheten och det känns ju lite mer sansat.

Vi lever i en sjuk värld. Jag har länge funderat på att skaffa ett knogjärn. Pepparspay i ena näven, överfallslarm i andra, samt knogjärn på. Blir man odödlig då?