Smack me upp bäjbi!

Jag funderar på att börja röka crack, sola tills jag blir neger och flytta till Bronx.

Och efter den lite chockartade inledningen kanske ni undrar vad som händer imorgon? Mjoo då är det burlesque-klubb och jag ska äntligen hänga med jessi som jag har saknat hela sommarn! Det som dock stör mig lite, och som min vän strippan även påpekat, är att när tjejer klär av sig på ett smakfullt sätt till smakfull musik och kvinnlig publik, så är det bara jävligt tufft och hippt, men när kvinnor klär av sig för män på en strippklubb i neonbikini så är det plötsligt så jääävla tacky och (kvinno)förnedrande. Kul syftningsfel där. Att hela strippklubben är inklädd i neonbikini. Hur som helst så undrar jag när det här landet blir så jämställt att alla kvinnor kan lyssnas på och tas på allvar. För fortfarande känns det som att vi har ett jävla behov av att dela in brudar i två fack, "fina flickor" och "inte så fina flickor". Horan och Madonnan med andra ord. Horstigmat lever och frodas och det känns så jävla... 1892.

Lindome

Jag har hittat en särart av hipstern, nämligen Lindomehipstern! Se bild nedan.



Lindomehipstern kännetecknas av den löst sittande mössan och 2006 års modell av vans.

Nej jag går inte på gymnasiet, jag har bara ett stort behov av att förstå mig på min omgivning

I övrigt är väl det största som har hänt mig på ett tag att jag äntligen har förstått vad en hipster är. Jag kan nu med hjälp av mina nyvunna kunskaper dela in i princip ALLA människor under 35 år i följande kategorier:

- Hipsters
- Indie
- Svenne
- Ungdomskultur

Gör man en skala graderad i alternativhet så ser det ut såhär:

- Svenne
- Hipster
- Indie

MEN! Ungdomskultur sträcker sig över hela skalan, och kan apliceras mer eller mindre på alla de tre kategorierna
.

Jag känner mig oerhört nöjd. Nu har jag alla de verktyg som behövs för att förstå och kategorisera min omgivning på bästa möjliga sätt! Och istället för att säga "jo killen ser ut som om han jobbar, eller vill jobba på reklambyrå, och han har stora glasögon, rutig skjorta och en piercing..." så kan jag säga "killen är hipster men 10% ungdomskultur".

Humor

Ibland tror jag att absolut ingen förstår min humor. För ett tag sedan på ett kalas jag va på så debatterades förbudet mot gatumusikanter, och jag sa något i stil med:  "man kanske kan hitta på en lag som bara förbjuder panflöjt", varpå alla tar mig på allvar. Sen blev nivån på debatten aldrig lika hög igen. Jag måste ju verkligen utstråla en enorm glädje när jag drar mina skämt, fast tvärtom. Det förra inlägget va såklart också ett skämt, om än med en liten liten gnutta allvar, men de fattar väl ingen? Mina läsare ger sig ju inte till känna längre, så antingen så förstår dom mig inte, eller så tycker dom att jag har blivit tråkig / svår. Jag ser heller ingen tydlig målgrupp av läsare så jag vet inte om jag ska sparka in öppna dörrar (16-åriga tjejer) eller om jag ska gotta in mig i allvar och ångest (ni övriga).

Yttrandefrihet

Finns det något sätt man kan begränsa yttrandefriheten på i det här landet så att bara smarta människor får uttala sig?

En konversation.

- Jag tror jag håller på att bli mer och mer deprimerad ju äldre jag blir altså..

- Nä...? Du va väl mycket mer deppig när du va yngre?

- Jo men då hade jag ändå fullt upp med mig själv, nu har jag ju börjat blicka utanför mig själv och omgivningen gör mig mycket mer deprimerad än vad min egna dåliga självkänsla någonsin gjorde.



Apajävel apa

Har länge undrat vad som driver folk framåt i livet. Själv har jag i mitt 25-åriga liv hittills drivits av följande drivkrafter (även i olika kombinationer):

- Ilska och bitterhet
- Konkurrans med andra, avundsjuka
- Bekräftelsebehov
- Behov att visa upp mig, att folk ska veta vem jag är, att vara betydelsefull
- Att vara bäst / snyggast

Ja, det känns ju inte direkt som några konstruktiva saker jag radar upp, så man får ju hoppas att jag är ganska ensam om det här. Minst sagt. Men det är jag ju såklart inte. Känns som att vi alla är som dumma apor som drivs av de primitivaste av krafter. Som jättebäbisar i en enda stor sandlåda. Själv är jag såklart snäppet bättre än alla andra för jag har inga av dessa destruktiva drivkrafter kvar. Inga andra drivkrafter heller i och för sig, vilket oroar mig en del.

Saker man kan säga till mamma för att förklara varför man har en strippstång mitt i lägenheten.

Jag behöver hjälp med kreativa förslag på hur jag ska förklara för min mamma att jag har skaffat en strippstång. Jag kom på några själv, men inga känns direkt klockrena.

- Jo altså, jag tycker det är fint med pelare och jag hittade den här på blocket för 100 spänn, jag tycker den ger ett visst djup åt mitt vardagsrum.

- Jo altså det här huset är ju hemskt gammalt, så taket måste förstärkas. Det kom in en hantverkare här i morse och satte upp den här. Tycker den är ganska fin, jag funderar på att behålla den.

Slut på ideer.

Eller så säger jag bara som de e? De e den roligaste träningsformen ever, man blir stark, snygg och jag har precis lärt mig att hänga upp o ner och bara hålla i mig med en hand. Vill du se?

RSS 2.0