korro

Jag å farsan har bråkat med varandra väldigt mycket genom åren, men som mest bråkade vi nog från det att jag blev könsmogen och i protest färgade håret rosa, tills dess att vi för några år sedan insåg att vi faktiskt är ganska lika. Farsan har precis som yours truly en ganska mörk och cynisk syn på världen. Och vi är inte dom som kompromissar i diskussioner direkt. När jag va 15 och tyckte att jag va skitsnygg i min korta svarta kjol, knallrosa hår och trasiga nätstrumpor, så sa farsan att jag såg ut som en fattig hora. Jag i min tur kontrade i en annan diskussion med att farsan va som en regid nazist. Och så där höll det på. Farsan är också den som kan säga helt fel saker vid helt fel tillfälle utan att bry sig det minsta om konsekvenserna. Han kan prata om nåns kusins otrohet på släktmiddagen och sedan avsluta det hela med ett snuskigt skämt vid desserten. Alla skruvar på sig men farsan (och jag) skrattar innan han ens hunnit till slutet på historien. Eller som när vi diskuterade synen på våldtäkt vid middagsbordet och farsan helt plötsligt i allvarlig ton säger, "men kvinnor vill ju bli våldtagna!". Mamma blir förbannad och smäller i dörren, medan farsan bara ler ett lurigt leende. Konstigt att morsan efter 25 år inte lärt sig i vilka situationer dom där provokationerna kommer. Eller som farsan sa till mig för inte så länge sen: "dig går de ju inte att diskutera med, du e ju för fan idealist!"