korro

Min mamma har ett hjärta av guld. Hon har färgat min gamla rosa converse-skor svarta och försökt skrubba bort all text på sulorna med klorin. RAMONES, LUNACHICKS och DONNAS syns nu bara som svaga, grå skuggor. Hon har även sytt olika små mobilväskor till mig med prickar, ränder och rosetter, för hon tycker att mina mobiler går sönder så jävla fort. Och folk verkar titta lite konstigt varje gång min telefon åker fram, men fuck you, har ni någon mamma som syr små tygkondomer till era telefoner? Min mamma undrar också om någon annan vill ha liknande mobilväskor, för hon syr gärna fler. Hör av er till mig isf, det finns flera mönster och modeller att välja på. Jag har försökt förklara för mamma att marknaden för dessa rockabilly-mobil-väskor KAN vara begränsad, men det verkar inte riktit som att hon lyssnar på det örat.

Det man ofta ställs inför när man ska skriva blogg, är att ens liv är ganska andefattigt. Man ska berätta vitt och brett om ens liv och leverne och inser att det är ganska knapert på roligheterna. Det kan vara därför de senaste inläggen här mest har präglats av saker som hänt när jag sover. Men ok. I dag har jag lyssnat på Marcy Playgrounds första skiva hela förmiddagen och även repat och intagit några folköl. Jag kom ihåg första gången jag hörde "poppies". Den spelades i ett program i P3 som jag brukade lyssna på, och jag tyckte att gitarrintrot va så jävla bra att jag lyckades fånga stora delar av låten på mitt ständigt uppdaterade kasettband. På samma kasettband fanns även Jimi Hendrix - highway chile och en låt från Jeff Buckleys postumt utgivna skiva. Dessa tre låtar blev så vitt jag minns, aldrig överspelade. Jag kom ihåg att jag som 13-åring fick ett så sjukt starkt sug efter att knarka när jag hörde den där poppies-låten, men som tur var satte mitt minst sagt knapra kontaktnät på Kvarnbyskolans högstadium stopp för mina tidiga knarkardrömmar.. Jag hade även lärt mig i skolan att det skulle hända hemska saker med en när man knarkade. Sprit var jag ännu mer rädd för av någon anledning. Första gången jag drack alkohol hällde jag ut halva burkarna öl i slasken för att ingen skulle tro att jag drack långsamt. Jag var livrädd för att bli full. Jag var ett minst sagt förvirrat barn.

Varenda jävla natt drömmer jag att jag går runt naken. Härom natten drömde jag att jag jobbade naken i en sportaffär, och en ful japansk tjej som skulle köpa joggingskor sa till mig att jag hade en ful fitta. Jag kontrade med att fråga hur många fittor hon egentligen sett i sitt liv, och svaret blev noll. Hon hade bara sett sin egna lilla japanfitta och jag vann triumferande diskussionen eftersom jag var mer livserfaren och sett fler fittor i mitt liv. Hela känslan med drömmen var dock att jag var helt utstirrad och väldigt ensam och byxlös. Inatt fortsatte nakendrömmande med att jag gick runt i skolan, iklädd (trumvirvel) ingenting. Folk frågade såklart varför jag va naken och jag försökte förklara att mina kläder bara trillar av. Jag försökte även skämta bort min nakenhet med några skämt som inte alls föll i god jord. Jag kan tänka mig (efter en lång inledning kommer nu poängen) att Dregen kan ha drömt liknande drömmar. Han behöver förmodligen inte ens sova för att känna förnedringskänslan. "Feta märken till rebellpriser, sjukt bra". Dregen måste haft en företagsledarkuk i röven och en annan företagsledarkuk i munnen när han sa det där. "Säg feta märken till rebellpriser - annars......(sätt in lite valfria snuskiga ord)" hotade antagligen företagskuken nr1. Men "glopp glopp sffdöok döfsfkök öö gulfffpp" va det enda Dregen fick fram, eftersom han hade kuk nr 2 så frrrrruktansvärt långt ner i halsen. Men det spelade ingen roll. "Glopp glopp sffdöok döfsfkök öö gulfffpp" lät som guld i företagskukarnas öron. "Han sa det! Han sa det!" triumferade dom jublande i kör samtidigt som dom kom.
Är det möjligt för Dregen att gå genom livet utan att bli knullad i röven? Jaa, vem vet?

Nyss drömde jag att det hängde en jättestor prototyp av en elgitarr i Mölndals kyrka. Erik och jag och frasse och Anders (altså mitt band) kom på att vi skulle gå dit mitt i natten för att putta på elgitarren så att kyrkan skulle rasa. Detta kom vi på att vi skulle göra i ren tristess för innan i drömmen hade det inte hänt någonting, det var en helt värdelös dröm. Väl framme vid elgitarren fick jag en minst sagt obehaglig känsla i magen och sprang därifrån. Erik va den som va mest pepp på att vi skulle putta på gitarren, han hade till och med införskaffat sig en lång pinne för att få maximal slagkraft. Sen drömde jag att Frasse och Erik och Anders hade målat massor av olika tavlor av oss i bandet som fiskar, som dom ville ge till mig för att trösta mig. Jag va en jättekonstig brun fisk med sugpropp och på alla bilder satt jag på en sten medan dom andra glatt simmade omkring.

- pyjamasbyxor från längst in i garderoben
- linne från gekås vårkollektion 2003
- kofta från h&m
- smink: obefintligt.
- hår: snedtoffs

ÅÅ mitt lilla svarta moln vad jag har saknat dig! Vill du sova i min säng? För det är jättetomt här och lägenheten är helt tyst. Jag vet att jag har haft det för lätt ett tag, jag kände nästan på mig att du var på väg tillbaka. Skönt att du äntligen är här, jag brukar alltid ha så svårt att vara mig själv när du är borta. Stanna inte för länge bara. Du vet att jag tycker det är skönt att vara ensam ibland.

Vem har lurat i oss alla att livet ska vara så jävla lätt hela tiden? Det är som en masspsykos, alla verkar tro att livet ska vara som en tecknad film. Vi knaprar soloft för vi tror att våran ledsenhet och tomhet beror på att det är något fel på OSS, fast det egentligen är samhället som hela tiden gör ramarna för vad som anses normalt snävare och snävare. Det är liksom normalt att vara ledsen när någon sviker dig, när killen gör slut, när allt känns åt helvette en helt vanlig tisdag. Det är hälsosamt att sörja. Vi lär oss av våra kriser, dom gör oss starkare. Men i det här samhället premierar vi alla som förtränger sin ledsenhet, för vi vill bara ha människor som tänker positivt och vårdar sina personliga varumärken och skrattar hela vägen till apoteket.