Klampiklamp i klaveret

Man vill ju så gärna förstå sig på människor. Man försöker lyssna och nicka införstående och man är både trevlig och ödmjuk och försöker i möjligaste mån ha ett öppet sinne. Och eftersom undertecknad inte alltid har mått tiptop så inbillar jag mig att jag är lite extra psykologisk. Men, och detta är ett stort men... MEN,  med vissa människor fungerar helt enkelt inte mitt mjuka sinnelag. För varför ska jag vara trevlig när mina trevlighetssignaler inte ens går fram? Det är bara ångvält i 120 km/h och vassa armbågar och klampiklamp i golvet och här är lilla jag med mina balettskor. Do you read me? Nähä tänkte väl det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0