korro

Nu har sommaren börjat nalkas och lust och fägring stor. Jag har observerat att detta verkar få folk att leva upp. Själv förhåller jag mig, i vanlig ordning, lite mer avvaktande. Jag tycker ofta att solen genererar en viss ångest. Sommar = ledighet = varje dag måste styras upp av ingen annan än mig själv = ångest. Jag lyckas också alltid pricka in att vara ledig när alla andra jobbar, vilket såklart ger en extra dimension av "jag är så ensam och ingen vill gå och bada med mig-ångesten". I och för sig så genererar det ju också mycket ångest att bada eftersom man då måste visa upp sin kröpp. Jag är nämligen lite missnöjd med texturen på min kropp. Den är randig och lite grå/rosa. Sen har jag berikats med massa kroppshår, så jag kan inte raka benen som vanliga mäniskor för då blir jag mer som en taggig jävel än en mjuk kvinna. Så jag måste epilera och det gör ont. Och i Afrika svälter barnen.






(Och med den sista meningen så menade jag inte att barnen i Afrika är något som bekymrar mig speciellt mycket, jag försökte bara skapa en viss distans till min egen kroppsnoja. Tack. Hej)