korro

Ibland tror jag att absolut ingen förstår min humor. För ett tag sedan på ett kalas jag va på så debatterades förbudet mot gatumusikanter, och jag sa något i stil med:  "man kanske kan hitta på en lag som bara förbjuder panflöjt", varpå alla tar mig på allvar. Sen blev nivån på debatten aldrig lika hög igen. Jag måste ju verkligen utstråla en enorm glädje när jag drar mina skämt, fast tvärtom. Det förra inlägget va såklart också ett skämt, om än med en liten liten gnutta allvar, men de fattar väl ingen? Mina läsare ger sig ju inte till känna längre, så antingen så förstår dom mig inte, eller så tycker dom att jag har blivit tråkig / svår. Jag ser heller ingen tydlig målgrupp av läsare så jag vet inte om jag ska sparka in öppna dörrar (16-åriga tjejer) eller om jag ska gotta in mig i allvar och ångest (ni övriga).