korro

Jag är som ett stort barn som blev vuxet aldeles för sent. Vid 20 års ålder väntade jag fortfarande på puberteten som aldrig ville komma och livet som aldrig ville börja. Men tonnårsångesten kom med dunder och brak en höstdag när jag just fyllt 21 och bara ville dö. Jag ville bara gå ut och lägga mig mitt på Rygatan och bli överkörd, jag ville ta min klockradio från -92 med röda och blåa knappar, koppla in i elutaget och hoppa ner i badkaret, jag ville sova och aldrig mer vakna upp till typ ingenting. Kanske fanns det lyxfrulle i kylen, kanske sken solen ute, kanske ville någon dela sin dag just med mig, kanske ville min mamma ge mig en kram men då spelade det ingen roll. Jaja och så vidare. Jag har som tur var kommit ur puberteten ganska nyligen men tuttar har jag fortfarande inte fått.