korro

Jag har alltid stått fast vid att notoriskt glada människor är lite dummare än oss andra. Och människor med lite mer cynisk och svart världsbild (så som jag) är så klart lite bättre, lite smartare. Vi har tänkt efter lite mer och genomskådat allt och alla. Vi tänker, vi vänder och vrider på saker, vi analyserar. Vi gråter och inser världens stora hopplöshet. Men då kommer man ju till frågan; hur jävla smart är det att gå runt och va deppig och slänga sarkasmer omkring sig? Är det så att säga ett strategiskt bra val att gå runt och vara missnöjd på livet? Marken börjar svikta. Min hjärna börjar bubbla. Jag börjar tvivla. Frågan är om det inte är smartast att vara korkad i alla fall?