korro

Sen när är det ok att gå runt och slänga ur sig klyshor? Ush. Jag har hört så mycket de senaste veckorna, så snart vet jag inte vart jag ska göra av med mig själv. Har folk i min omgivning blivit helt livsbejakande? Eller rent av kristna?

"det finns nån där ute för alla"

"jag gillar utmaningar"

Och vet ni vad? "Jag gillar att ha många bollar i luften"

Kul för er. Själv så tappar jag bort den enda bollen jag ska hålla reda på. Jag är rädd för att gå in i en affär jag aldrig varit inne i, jag kanske virrar runt och ser dum ut. Vid närmare eftertanke kan jag inte komma på någon form av utmaning jag skulle kunna gilla. Och om alla hade nån där ute i hela vida Världen som var menad just för dom, är det inte jävligt osannolikt att man över huvud taget ska hitta den personen? Har någon över huvud taget hittat den rätta i så fall?

Jag dör.