korro

Vad hände med mig och feminismen undrar ni? Jo, det är en lång historia. Feminismen och jag var ju bästa kompisar för många år sedan. Feminismen fanns alltid med mig, jag hade alltid mina feministbrillor på mig och med dom kunde jag se saker i helt nya dimensioner. Feminismen var också en bra kompis för hon gjorde mig stark och stolt över att vara jag. Feminismen gjorde mig också arg och förbannad mest hela tiden, och det drev mig på något sätt framåt i livet. Men så plötsligt en dag så hade vi inte setts på ett tag, feminismen och jag. Jag ringde feminismen för att kolla hur det var ställt, men ingen svarade. Jag blev orolig, och lite irriterad. När sedan feminismen ringde en vecka senare lät jag extra många signaler gå fram innan jag svarade. Feminismen ville prata om vissa av mina kompisar. Hon sa att dom var förtryckta, medan jag försökte förklara att nej, någon annan kan inte bestämma vem som är förtryckt och inte. Det som feminismen tycker är förtryck, det kanske någon annan tycker är frihet, försökte jag förklara. Men feminismen ville inte lyssna på det örat. Hon hävdade att hon visste bättre. För om inte mina kompisar kände sig förtryckta så va dom bara lurade av samhället och patriarkatet, sa hon. Efter det var det som att en djup avgrund hade skapats mellan oss. Våran vänskap rann ut i sanden, men än idag tänker jag ofta på feminismen och undrar hur hon mår. Är det någon som vet?