Skaffa aldrig barn, kvinnor!
Och sen måste alla mammor låtsas att det är så jävla underbart, men i smyg hör jag kvinnor som säger att den där första tiden är som ett fängelse. "Helt plötsligt kunde jag inte leva för mig själv". "Jag var enbart tvungen att finnas till för en annan människa varenda minut, hela dygnet!" Men så får man inte tycka som mamma för då är man självisk. Att bli mamma verkar vara det mest självuppoffrande och kravfyllda som finns. Kan inte någon bara erkänna högt att det faktiskt är i alla fall lite jobbigt?
Läser om att förlossningsdepressionerna ökar. Var tionde kvinna får en depression efter förlossningen och kan inte glädja sig åt sin nya lilla bebis. Anledningen? Kvinnor känner en ökad press på att vara den perfekta och lyckliga mamman. När sedan inte lyckan blir lika stor som i dom glossiga magasinen och när man inte ler lika jävla brett som pernilla wahlgren med ungar i hasorna, ja då blir det depression.
Sen fortsätter kvinnan ta huvudansvaret för barn, hem och hushåll resten av livet med resultatet att:
- Arbetsgivare hellre anställer pappor än mammor (trots samma kompetens)
- Kvinnors löner fortfarande är ca 80 % av männens (ja det är för SAMMA JOBB)
- Samhället fortfarande tror att kvinnor är som mjuka bomullsänglar
Att bli pappa däremot verkar helt lugnt. Typ lite som en kul grej.
Visst är det såhär i jävligt många fall men det finns massvis av pappor som ger 120% till sina barn och är hemma så mycket de bara kan och inte bara ser det som "semester"..
jaa de e klart. men den genomsnittliga pappan tar ut 20% av föräldradagarna. Så det är väl den stora massan som är lite sådär halvkassa. Sen finns det några jättebra och några jättedåliga.
Att vara pappa är inte heller en dans på rosor. Som t ex separerad pappa får man kämpa som fan för att ens få ha sitt barn 15% av tiden.
Man ska nog vara ganska klar på att man ska vara hemma med barn om man skaffar dem och att EN måste jobba. Det ska man. I Sverige får man ha barn på dagis från 1 års ålder ungefär. Det är inte SÅ länge man "måste" vara hemma. Det är inte heller ett måste att mamman ska vara hemma. Oftast är det den med högst lön som väljer att arbeta och i Sverige får man bidrag för att ersätta det man förlorar i lön. Dagiset kostar nästan inget osv.
Tyvärr får man inget stöd utifrån om man t ex vill vara hemma med barnen längre. Jag vill t ex vara det, då jag inte vill lämna bort mina barn innan de kan tala för sig. Man bedöms helt utifrån hur mycket pengar man drar in. Det tycker jag är vidrigt. Att man sparar in tusentals kronor varje månad åt kommunen när man har barnen hemma. DET borde man kunna lägga till sin obefintliga pension, men det kan man inte.
Jag tycker verkligen inte att det är något fult i att vara hemmafru, däremot är det synd att samhället inte stödjer kvinnors fria val att vara det. Att pappan sedan tar hand om sin familj genom att arbeta ute på dagarna, det är väl inte fy skam heller?
De flesta pappor vill vara hemma med barnen men någon måste ju arbeta. Man är än så länge helt fri att bestämma detta själv i Sverige så det är väl helt upp till kvinnan i sitt eget förhållande att säga att hon vill arbeta. Den första tiden handlar ju bara om 480 dagar!
