korro

Jag vet liksom att jag inte är speciellt snygg. Jag är däremot inte heller direkt ful. Jag har inga snea tänder, groteskt överbett eller potatisnäsa. Däremot har jag små kinesögon, ett hår som är 10 gånger tjockare än alla andras och en aningen framåtskjutande haka. När jag gick i högstadiet sa en "kompis" till mig att min näsa förstörde hela mitt utseende. Om inte min näsa hade varit så liten och intetsägande så hade jag kunnat vara riktigt söt menade hon. Skönt att hon sa sådär kan jag nu tänka. För genom att både ha ansetts som ful och ibland fin kan man säga att jag nu har kommit till den totala självinsikten. Jag är helt enkelt ganska medioker i mitt grundutförande. Anywhoooo.. Det jag vill komma till är att det ibland är så jävla skönt att gömma sig bakom sin svarta betty page-lugg och sitt röda läppstift. Jag gör liksom inte anspråk på att vara en strandfresch brud med bara lite mascara utan jag gör anspråk på att helt och hållet vara min egen. Det är därför jag är så såld på allt som har med klassisk burlesque att göra. Hur många klassiska skönheter finns det inom burlesquen liksom? Alla kvinnor genom burlesquens historia skulle idag antagligen anses som medelmåttiga, men enligt mig är dom otroligt vackra. Dels därför att dom själva VET att dom är vackra och dels därför att dom GÖR sig vackra ett sätt som idag anses överdrivet och onaturligt. Istället för att förbättra det som gud har gett en och bleka några diskreta slingor så är det liksom fuck you jag är blond, men färgar håret svart och målar mina läppar röda. I elle kan man läsa att man antingen ska markera läppar ELLER ögon, men i burlesquen är allt tillåtet och lite till. Jaaaa. Kvinnlighetens gränser äro snäva och burlesque-tjejer trampar över gränsen på ena sidan och de osminkade feministerna med hår under armarna trampar över den på andra sidan. Och gud vad jag är glad för det!

Det är ingen idé att skriva blogg tänker jag ibland. Jag är nämligen inte så speciellt bra på att vårda mitt personliga varumärke. Jag gillar liksom att bjussa på mig själv på ett sätt som vissa påstår kan vara lite riskabelt. Så om eventuella "viktiga" människor går in och läser här så finns risken att dom tror att jag är helt out = inget jobb, ingen framtid, inga event.

Det här med att tänka sig själv som ett varumärke gör mig i övrigt så oerhört trött. Ska vi alla gå runt och leka perfekta varumärken hela dagarna eller? Hur skulle världen se ut då egentligen? Inga snuskiga skämt, inga rejäla fyllor, vi skulle alla gå runt lika stiffa som Ebba von Sydow i för höga klackar och dricka högst två glas vitt vin under en fest. Inga mjukisbyxor, inga fuldagar, inga sköna personligheter. Fan. Kan vi inte sluta med den här konstiga varumärkesleken?

Eller ok. Här är mina tre kärnvärden:

- nervositet
- sociala svårigheter
- anpassningsproblem

I dag på bussen hem från skolan så såg jag en tjock mongotant som med all sin vrede sparkade på den nya gb-clownen. Gb-Clownens fru altså. Mongotanten va tjock och hade krulligt hår och va påfallande lik Gb-clownens fru. Jag tänkte att kanske så tog mongotanten ut all sin frustration mot sin egen olycka att ha blivit född till ett mongo mot Gb-clownens fru. Egentligen sparkade hon mot sin egen spegelbild. Sen åkte bussen och jag insåg att jag kanske har gått för länge hos psykolog.

Nu har sommaren börjat nalkas och lust och fägring stor. Jag har observerat att detta verkar få folk att leva upp. Själv förhåller jag mig, i vanlig ordning, lite mer avvaktande. Jag tycker ofta att solen genererar en viss ångest. Sommar = ledighet = varje dag måste styras upp av ingen annan än mig själv = ångest. Jag lyckas också alltid pricka in att vara ledig när alla andra jobbar, vilket såklart ger en extra dimension av "jag är så ensam och ingen vill gå och bada med mig-ångesten". I och för sig så genererar det ju också mycket ångest att bada eftersom man då måste visa upp sin kröpp. Jag är nämligen lite missnöjd med texturen på min kropp. Den är randig och lite grå/rosa. Sen har jag berikats med massa kroppshår, så jag kan inte raka benen som vanliga mäniskor för då blir jag mer som en taggig jävel än en mjuk kvinna. Så jag måste epilera och det gör ont. Och i Afrika svälter barnen.






(Och med den sista meningen så menade jag inte att barnen i Afrika är något som bekymrar mig speciellt mycket, jag försökte bara skapa en viss distans till min egen kroppsnoja. Tack. Hej)

I natt, eller jag kanske ska säga idag, så drömde jag att jag var en akrobat och kunde slicka mig själv. Jag smakade väldigt gott, men hade helt värdelösa fittslickar-skills.

Jag börjar ana en viss oro inför mina likvida medel. Mina resurser börjar sina. Eller, jag är helt jävla fattig på ren svenska. Funderade på lite olika sätt att snabbt skaffa pengar.

Jag å farsan har bråkat med varandra väldigt mycket genom åren, men som mest bråkade vi nog från det att jag blev könsmogen och i protest färgade håret rosa, tills dess att vi för några år sedan insåg att vi faktiskt är ganska lika. Farsan har precis som yours truly en ganska mörk och cynisk syn på världen. Och vi är inte dom som kompromissar i diskussioner direkt. När jag va 15 och tyckte att jag va skitsnygg i min korta svarta kjol, knallrosa hår och trasiga nätstrumpor, så sa farsan att jag såg ut som en fattig hora. Jag i min tur kontrade i en annan diskussion med att farsan va som en regid nazist. Och så där höll det på. Farsan är också den som kan säga helt fel saker vid helt fel tillfälle utan att bry sig det minsta om konsekvenserna. Han kan prata om nåns kusins otrohet på släktmiddagen och sedan avsluta det hela med ett snuskigt skämt vid desserten. Alla skruvar på sig men farsan (och jag) skrattar innan han ens hunnit till slutet på historien. Eller som när vi diskuterade synen på våldtäkt vid middagsbordet och farsan helt plötsligt i allvarlig ton säger, "men kvinnor vill ju bli våldtagna!". Mamma blir förbannad och smäller i dörren, medan farsan bara ler ett lurigt leende. Konstigt att morsan efter 25 år inte lärt sig i vilka situationer dom där provokationerna kommer. Eller som farsan sa till mig för inte så länge sen: "dig går de ju inte att diskutera med, du e ju för fan idealist!"