Brödburken.

Jag har länge tänkt att införskaffa mig ett brödskrin. Jag har tittat på olika modeller och prislägen, och spannet för brödförvaring ligger mellan 199:- och 249:-. Medianpriset verkar dock vara 249 :-. Länge har jag funderat på vilken färg och form min kommande brödförsvaring ska ha. Samtidigt som jag forskat kring utbudet av brödskrin, har en gammal gul burk stått tom i mitt kök, mest som en trevlig prydnad. I morse lade jag resterande frukostbröd i den gula burken och frågan om min framtida brödförvaring kan nu sägas vara löst.

Dålig

Jussi tyckte mitt graffitiinlägg va dåligt.

Men eftersom jag inte orkar låtsas att jag är intellektuell och starta någon debatt om vem som äger rätten till att utrycka sig i det offentliga rummet, så skriver jag bara rakt upp o ner som jag tänker. Graffiti är fult. Massa reklamtavlor är väl inte heller så snyggt. Ta bort. Vanliga jävla träd och blommor tycker jag är finast. HEJ DÅ IGEN!

Graffiti

Med risk för att låta som en mycket gammal människa.

Men det här med graffiti. Det är ju fult. Kan inte ungdomarna fatta att alla tycker det är fult? Ja, jag tittar hellre på en grå betongvägg när jag går hem från jobbet än massa graffiti som sticker i ögonen. En grå betongvägg är mjuk att titta på och stör inte mina dagdrömmar. Graffiti däremot är lika fult som rave,  den fula delen av 90-talet och cirkus scott tillsammans. Vet ni vad jag tycker och hur gammal jag är? Jo jag är 16 år och jag tycker att alla människor är så gråa och tråkiga, jag tycker att alla ska klä ut sig till clowner så att de blir lite roligare för mig att titta på. Och så ska jag skaffa en folkabuss som jag ska måla färglada blommor på så att alla kan titta på min buss och tycka att jag är en häftig och speciell människa. Kanske åker jag på festival och skaffar mig en lustig hatt i grönt och lila. HEJ DÅ!

Skaffa aldrig barn, kvinnor!

Kvinnor, skaffa aldrig unge! Det verkar förstöra precis allting. Jag läser om förlossningsdepressioner, sömnlösa nätter, ont i tuttarna och så det värsta. Barnets entré. Förutom detta är det först när barnen börjar ploppa fram som förhållandet päronen emellan börjar bli ojämställt på riktit. Mamman börjar såklart, medan hon ändå är hemma 24/7 med ungarna att diska, tvätta, städa och springa efter ungarna hela tiden, medan pappan börjar jobba typ mer än någonsin. Och det här är inget ni inte kan hålla med om, det är FAKTA. Det är statistik. Sen tar pappa ut sina två pappamånader på sommaren för att dryga ut sin semester (statistik). Men liksom vad är det för fel på männen?
Och sen måste alla mammor låtsas att det är så jävla underbart, men i smyg hör jag kvinnor som säger att den där första tiden är som ett fängelse. "Helt plötsligt kunde jag inte leva för mig själv". "Jag var enbart tvungen att finnas till för en annan människa varenda minut, hela dygnet!" Men så får man inte tycka som mamma för då är man självisk. Att bli mamma verkar vara det mest självuppoffrande och kravfyllda som finns. Kan inte någon bara erkänna högt att det faktiskt är i alla fall lite jobbigt?
Läser om att förlossningsdepressionerna ökar. Var tionde kvinna får en depression efter förlossningen och kan inte glädja sig åt sin nya lilla bebis. Anledningen? Kvinnor känner en ökad press på att vara den perfekta och lyckliga mamman. När sedan inte lyckan blir lika stor som i dom glossiga magasinen och när man inte ler lika jävla brett som pernilla wahlgren med ungar i hasorna, ja då blir det depression.
Sen fortsätter kvinnan ta huvudansvaret för barn, hem och hushåll resten av livet med resultatet att:

- Arbetsgivare hellre anställer pappor än mammor (trots samma kompetens)
- Kvinnors löner fortfarande är ca 80 % av männens (ja det är för SAMMA JOBB)
- Samhället fortfarande tror att kvinnor är som mjuka bomullsänglar

Att bli pappa däremot verkar helt lugnt. Typ lite som en kul grej.

RSS 2.0