korro

Jag lyssnar på Spotify hela dagarna. Det är jag, spotify och pollen. So far so good som man säger. Men idag har det även varit jag, spotify och basshunter SAMT Ken jävla Ring. Ring?? Heter han så? Inte vet jag. Men jag undrar ju vem fan som lyssnar på skiten? Altså det är ju lätt att gå runt o tycka att alla är bananer, men vem ÄR egentligen så banan att man lyssnar på basshunter på riktigt. Altså vem köper skivan? Vem går på spelningen? Var rullar kulorna in? Efter en viss analys så har jag kommit fram till att det antagligen är barn och utvecklingsstörda. Men med barn och utvecklingsstörda funkar väl typ allt? Och om det räcker att ha barn och utvecklingsstörda som målgrupp för att bli etta på Englandslistan så undrar jag ju varför inte Mora Träsk gjorde en mer internationell karriär. Jag har ju iofs ett band som många barn gillar, men det är lite tomt på utvecklingsstörda-fronten. Vi har i och för sig en roddare med krigsskada, men det verkar inte hjälpa. Detta kan vara våran svaga punkt.

Min kompis Ankan sa en så fin grej till mig häromdan. Vi skulle springa till bussen och i all hast ställde jag min soppåse BREVID sopstationen och Ankan utbrister: "Karro! Jag tycker det är så roligt att va med dig för det händer alltid så mycket då!" Jag tyckte ju det var väldigt fint sagt, men efteråt kom jag att tänka på att det hela nog säger mer om Ankans andefattiga liv än om mig.

Den här konversationen jag hade med en bartender i onsdags summerar ganska bra hur mitt sinnelag för alkohol fungerar.

"Hej! Jag vill ha den svagaste ölen ni har!"
"Jaha, en lättöl då?"
"NEJ FÖR FAN!"

Mina intentioner var dock goda.

I en turnébuss någonstans i Frankrike:

Karro: - Jag har lite ont i magen... häääär liksom. Tror jag ska få mens kanske.

Frasse: (Med stressad röst) - Men vafaaan. Du ska väl inte blöda ner sätet? Har vi ingen tidning eller nåt hon kan sitta på?

Jag gillar inte min blogg. Hade jag inte varit just jag hade jag antagligen tyckt att jag va jättejobbig och sådär Linda Skuggigt effektsökande. Men den rosa färgen i bakgrunden är ju fin.

Jag gillar inte heller ordet branschen. Eventbranschen. Vad är det liksom? Eller det värsta; Musikbranschen. Som att det finns en enda enhetlig liten låda där alla som håller på med musik kan stoppas in. Av erfarenhet vet jag också att man aldrig ska lita på folk som försöker lära en att "såhär och såhär ÄR det i branschen". Dom är alltid och utan undantag, dumma i huvudet.

Jag o Jussi har plöjt igenom alla avsnitt av Fredrik Lindströms "Svenska dialektmysterier" och de va ju värt att kolla på alla avsnitt bara för att få se den goa göbben från Göttabarrrg som jämförde fruntimmer med spårvagnar. Ni är med mig om ni sett det. Hur som helst så va min vän Frasse med om ett alldeles eget dialektmysterie på Sticky en gång. Han prata med en skånsk tjej om lite allt möjligt och tjejen säger att hon har bott ett halvår i London, vilket på det skånska språket blir Lundon, vilket Frasse i rockmusiken brus uppfattar som Lunden. Så Frasse kommer igång o snackar om Överåsvallen o Karl Alpe och fan vet jag. Det blev väl inget ligga av den gången antar jag.

Det gick inte så bra det här med att skriva varje dag. Men det är fan för att jag blir så fruktansvärt deprimerad varje gång jag ska logga in och ser den jävla bloggtoppen, att jag bara måste lägga mig ner i fosterställning och dräggla på golvet i ren dödsångest. Läste om en dam en gång som hade så låg självkänsla att hon inte tyckte hon va värd att sova i en säng, så när hon mådde dåligt sov hon på golvet. Rakt upp o ner. Sen blev hon upplyst och började väl föreläsa om personlig utveckling och skrev säkert en bok också. Själv har jag aldrig sovit på golvet i ångestens namn men däremot har jag gjort mycket andra tvivelaktiga saker. Det som dock tar priset av låg självkänsla är väl att jag ett tag trodde att alla bekanta som sa hej till mig skojjade. Så när jag kom till min dåvarande skola på morgonen och klasskamraterna sa hej, så tittade jag bara på dom med en väldigt frågande blick. Kom ihåg att jag aldrig fattade varför någon skulle vilja hejja på mig. Konstigt att folk efter ett tag uppfattade mig som dryg.. Ja jävligt konstigt. Men apa, detta skulle ju bli ett roligt inlägg! Jag sitter i och för sig och skrattar åt den där hej-grejjen, men det är ju jag det. Appropå personlig utveckling så hade vi det i skolan en gång o låtsaspsykologen frågade alla hur man trodde man skulle bli om man blev 10% mer pepp på livet, eller 10% mer grön gubbe som hon uttryckte det. Dom flesta sa att dom skulle bli bättre människor, medan jag sa att jag nog skulle tappa min "edge". Måste vara den första och sista gången jag använde det ordet.

Tänkte göra det lite mer till en vana att skriva här. Kan bli hur som helst.

OG har med största sannolikhet flyttat in i min trappuppgång. Det känns spännande. Funderar på om jag kan bli kompis med mannen i fråga och få personskydd. I övrigt inget nytt. Över och ut.

Igår såg jag på ett punkband. Gitarristen klädde av sig naken på sista låten. Han hade en pytteliten snopp med massa hår på. Alla tyckte de va kul och sen va de inget mer med de. Jag tyckte de va ganska kul, men tänkte samtidigt att om en tjej hade gjort likadant och visat en fitta med massa hår på så hade folk ringt psykakuten, polisen och kvällstidningarna. Det hela påminde mig om att världen är sjuk.

Jag har blivigt sjukt likgiltig. Börjar tro att den här billiga skivade osten jag köper på hemköp görs på en bas av grädde, löpe och litium. Om man skulle göra en kurva på min likgiltighet och en kurva på min konsumtion av ostmackor skulle man kunna se skrämmande samband. Eller är det likgiltigheten som gör att min ostmackekonsumtionen ökar? Vad kom först, osten eller likgiltigheten? Vad blir det till middag? Ni vet själva svaret.

Jag har stängt av min hjärna. Den ligger just nu och vilar på en liten divan av röd sammet och rosa fluff fluff och knaprar i sig oroväckande mycket serotonin. När hjärnjäveln är tillbaka från sin dekadenta semester vet ingen.

Jag funderar på att börja röka crack, sola tills jag blir neger och flytta till Bronx.

Och efter den lite chockartade inledningen kanske ni undrar vad som händer imorgon? Mjoo då är det burlesque-klubb och jag ska äntligen hänga med jessi som jag har saknat hela sommarn! Det som dock stör mig lite, och som min vän strippan även påpekat, är att när tjejer klär av sig på ett smakfullt sätt till smakfull musik och kvinnlig publik, så är det bara jävligt tufft och hippt, men när kvinnor klär av sig för män på en strippklubb i neonbikini så är det plötsligt så jääävla tacky och (kvinno)förnedrande. Kul syftningsfel där. Att hela strippklubben är inklädd i neonbikini. Hur som helst så undrar jag när det här landet blir så jämställt att alla kvinnor kan lyssnas på och tas på allvar. För fortfarande känns det som att vi har ett jävla behov av att dela in brudar i två fack, "fina flickor" och "inte så fina flickor". Horan och Madonnan med andra ord. Horstigmat lever och frodas och det känns så jävla... 1892.

Jag har hittat en särart av hipstern, nämligen Lindomehipstern! Se bild nedan.



Lindomehipstern kännetecknas av den löst sittande mössan och 2006 års modell av vans.

I övrigt är väl det största som har hänt mig på ett tag att jag äntligen har förstått vad en hipster är. Jag kan nu med hjälp av mina nyvunna kunskaper dela in i princip ALLA människor under 35 år i följande kategorier:

- Hipsters
- Indie
- Svenne
- Ungdomskultur

Gör man en skala graderad i alternativhet så ser det ut såhär:

- Svenne
- Hipster
- Indie

MEN! Ungdomskultur sträcker sig över hela skalan, och kan apliceras mer eller mindre på alla de tre kategorierna.

Jag känner mig oerhört nöjd. Nu har jag alla de verktyg som behövs för att förstå och kategorisera min omgivning på bästa möjliga sätt! Och istället för att säga "jo killen ser ut som om han jobbar, eller vill jobba på reklambyrå, och han har stora glasögon, rutig skjorta och en piercing..." så kan jag säga "killen är hipster men 10% ungdomskultur".

Ibland tror jag att absolut ingen förstår min humor. För ett tag sedan på ett kalas jag va på så debatterades förbudet mot gatumusikanter, och jag sa något i stil med:  "man kanske kan hitta på en lag som bara förbjuder panflöjt", varpå alla tar mig på allvar. Sen blev nivån på debatten aldrig lika hög igen. Jag måste ju verkligen utstråla en enorm glädje när jag drar mina skämt, fast tvärtom. Det förra inlägget va såklart också ett skämt, om än med en liten liten gnutta allvar, men de fattar väl ingen? Mina läsare ger sig ju inte till känna längre, så antingen så förstår dom mig inte, eller så tycker dom att jag har blivit tråkig / svår. Jag ser heller ingen tydlig målgrupp av läsare så jag vet inte om jag ska sparka in öppna dörrar (16-åriga tjejer) eller om jag ska gotta in mig i allvar och ångest (ni övriga).

Finns det något sätt man kan begränsa yttrandefriheten på i det här landet så att bara smarta människor får uttala sig?

Har länge undrat vad som driver folk framåt i livet. Själv har jag i mitt 25-åriga liv hittills drivits av följande drivkrafter (även i olika kombinationer):

- Ilska och bitterhet
- Konkurrans med andra, avundsjuka
- Bekräftelsebehov
- Behov att visa upp mig, att folk ska veta vem jag är, att vara betydelsefull
- Att vara bäst / snyggast

Ja, det känns ju inte direkt som några konstruktiva saker jag radar upp, så man får ju hoppas att jag är ganska ensam om det här. Minst sagt. Men det är jag ju såklart inte. Känns som att vi alla är som dumma apor som drivs av de primitivaste av krafter. Som jättebäbisar i en enda stor sandlåda. Själv är jag såklart snäppet bättre än alla andra för jag har inga av dessa destruktiva drivkrafter kvar. Inga andra drivkrafter heller i och för sig, vilket oroar mig en del.

Jag behöver hjälp med kreativa förslag på hur jag ska förklara för min mamma att jag har skaffat en strippstång. Jag kom på några själv, men inga känns direkt klockrena.

- Jo altså, jag tycker det är fint med pelare och jag hittade den här på blocket för 100 spänn, jag tycker den ger ett visst djup åt mitt vardagsrum.

- Jo altså det här huset är ju hemskt gammalt, så taket måste förstärkas. Det kom in en hantverkare här i morse och satte upp den här. Tycker den är ganska fin, jag funderar på att behålla den.

Slut på ideer.

Eller så säger jag bara som de e? De e den roligaste träningsformen ever, man blir stark, snygg och jag har precis lärt mig att hänga upp o ner och bara hålla i mig med en hand. Vill du se?

Just de! Det som är bra med crappy toaletter utan toaring i Frankrike är ju att jag har lärt mig att stå upp och kissa! Det enda som en gång gjorde oss kvinnor till ett svagare, sittkissande folk är nu utplånat.